Det finns inom den moderna svenska kristenheten ett ideal kring en enkel kristen livsstil. Om jag skulle passa på att generalisera ser jag framför mig rara kristna tomtar, helst män, som går runt i sina hus i hemstickade sockor i naturfärgat garn. De går på kilsågade golvbrädor varsamt skurade med linoljesåpa och kallt vatten (OBS! varmt vatten ger gråa golv).
Ute i sina trädgårdar odlar de ekologiskt. På kvällarna mediterar de över livets hemligheter och Guds vilja medan de dricker örtte framför den sprakande brasan. De manar oss alla att leva enkelt, inte låta oss jagas av måsten och mobiltelefoner utan gärna kura skymning i vårkvällen. De har tid att åka på retreater i Dalarna och vandra pilgrimsleder i Norge eller Spanien.
Men kära nån! Detta är ju en ytterst privilegierad medelklass som kan leva så. Finns det någon därute som kan hjälpa oss andra till ett gott, kristet liv i alla enkelhet? Men där man bor i en tvårummare i Kortedala med betong under den slitna linoleummattan och grönsakerna billigt inhandlade på Lidl. Örttéet är utbytt mot uppvärmt kaffe i micron och brasan mot ”Nye arge snickaren” i kanal 5.
Tycker ni att jag låter sur och missunnsam nu mot våra andliga kändisar i livsstilsmagasinen? Det vill jag inte vara, för många av dem betyder oändligt mycket i enskilda människors liv. Men jag är angelägen om att ett gott kristet liv måste kunna levas under betydligt fler livsbetingelser än det romantiserade torparlivet. Ett torparliv utan svält och vägglös, men med golvvärme och internet via fiberkabel. För det är så många som inte kan känna igen sig i de ideala förhållandena utan det blir bara utopier i Guds rike.
Så berätta gärna för mig hur ni skapar ett enkelt och gott liv samtidigt som ni hämtar barn på dagis och fritids, vabbar när ni helst behöver vara på jobbet och ungarna skall träna fotboll på söndag morgon när ni ”borde” vara i kyrkan. Berätta för mig hur du hittar balansen när du samtidigt är sjukskriven på 75% eller varit arbetslös det senaste halvåret eller kämpar med din egen eller en närståendes sjukdom.
De bilderna och berättelserna skulle vi alla må bra av som komplement till raggsockornas och örttéernas mästare. För vi alla har ett djupt behov av enkelhet och inre balans för att klara vardagen och livet. Kristus är uppstånden från de döda – men detta hopp behöver få sjunka in i min kropp och mitt alldeles vanliga liv. För din och min och Guds rikes skull!
Leif Tullhage
pastor