I november 1923 hade fyra ledamöter i kyrkobyggnadskommittén fått nog av allt tjafsande och dåliga argument, förmodligen känslosamma men illa underbyggda, i debatten om en ny kyrka för församlingen.
Sedan starten 1889 hade S:t Jakobs församling hyrt sina möteslokaler. Först vid Drottningtorget därför att uppdraget var att bedriva kristet arbete i stadens östra och norra delar. Men så småningom hamnade man på Storgatan 17 samt i KFUMs möteslokal. Men visionen var att skaffa en alldeles egen kyrka. I församlingens arkiv finns ritningen till en mycket imposant kyrka som skulle ligga på Södra vägen 1.
Men eftersom förändringar väcker starka känslor, och många helst vill bli vid det man känner till var det hart när omöjligt att komma till beslut i församlingen. Till slut tröttnade bröderna Alexis och Oscar Wahlström samt Sven Lind och Knut Leffler, ledamöter i kyrkobyggnadskommittén och formulerade en mycket intressant pamflett som man lät trycka i november 1923 och sprida i församlingen. Med väl underbyggda argument – vi skulle kalla det en omvärldsanalys – motiverade man att församlingen skulle sälja fastigheten på Storgatan och köpa de två tomter där idag Kristus Konungens kyrka ligger vid Stureplatsen. Man formulerade en slags programförklaring för sitt projekt:
Det är i synnerhet tre vägande skäl, som tala mot ombyggnad av Storgatan 17 och för nybyggnad vid Allén, nämligen: geografiska, estetiska och humanitära – eller med andra ord, läge, utseende och kristlighet.
Läs gärna bifogade trycksak. Jag har skannat in och bearbetat ett exemplar som en gång i tiden tillhörde juniorchefen Paul Rosell. Här kan man mellan raderna höra hur författarna tycker att många argument mot detta förslag är rent ut sagt dumma och ovederhäftiga. Man hade till och med låtit anlita en av dåtidens mest framstående arkitekter i Göteborg, Sigfrid Ericson för att skissa på den nya kyrkan.
Det blev inte som ovanstående kommittéledamöter drömde om. Det blev kanske bättre? Vår kyrka har stått här sedan 1928. Men är tyvärr anonym, om man frågar Göteborgare i gemen. Det är med glädje och fascination jag ser folk strömma till och från den katolska kyrkan på söndagarna när jag själv är på väg hem. Här möts mängder av människor för att få fira mässan på sina respektive språk. Och att det är en kyrka tvivlar ingen på med sitt höga torn. Ofta får jag rätta människor i t.ex. telefonsamtal som undrar om S:t Jakob är den där röda kyrkan vid Stureparken. Nej, vi är den där gråvita som ligger mitt emot bussterminalen på Heden…
Denna höst – 2016 – ska vi inte bygga ny kyrka, men väl bygga en ny framtid. Pastor Ragne Fransson flyttar från pastorsbostaden efter 40 år. Vad gör vi då med den delen av kyrkofastigheten? S:t Matteus församling är på väg att gå samman med S:t Jakob. Vad innebär detta för gemenskapen och det fortsatta uppdraget? Språkkaféet fortsätter sin verksamhet men flyttar sin verksamhet till torsdagseftermiddagar. Kommer det att öka antalet deltagare? Det och mycket annat behöver vi arbeta med i församlingen under det närmaste året. Det blir kanske inte som vi drömmer om, men det får inte hindra oss från att göra det vi kan och det vi vet idag.
Leif Tullhage