Ibland har jag funderat över varför vuxna människor ber en så ”barnslig bön” som Gud som haver när man avslutar en samling i gruppen, eller kören eller sammanträdet. Men efter att ha funderat en liten stund till så inser jag att detta rör vid något djupt inom oss. Bönen jag lärde mig som barn är en del av mitt jag, min tro och min tillit till Gud.
Så nu undrar jag: Vilken är din barnabön? Vad brukar du be för dig själv, eller med dina barn, barnbarn och vänner som du kunnat sen barnsben?
Det skulle vara så roligt att få del av din bön. Om du skickar in den till mig så vill jag sedan dela med mig, gärna anonymt om du så önskar, i ett kommande församlingsblad. Eller kanske i en liten bönbok som vi kan dela med oss av till varandra, till barnen, till vännerna. Vad sägs som ”S:t Jakobs bönbok för små och stora”?
Berätta gärna något mer om bönen: vem som lärde dig den, vad den betyder för dig och när och kanske med vilka du brukar be den. Det skulle vara väldigt fint om du ville ge ditt eller dina bidrag.
Med varma hälsningar och en bön om Guds välsignelse.
Leif Tullhage